30 april 2021. Förmenta manipulationer av det svenska resultatet har väckt ont blod. Men kanske dags att släppa PISA-ångesten? .
Kommentar. Riksrevisionen har i en rapport skarpt kritiserat att en alltför stor andel av elevpopulationen uteslutits eller fallit bort i den svenska varianten av 2018 års PISA-undersökning, dessutom på tvivelaktiga grunder. Det kan ha lett till att Sverige hamnat fel i rangordningen.……
I en kommentar här på hemsidan (3 december 2019) uppmärksammades dessa inslag i den svenska mätmetoden redan strax efter att resultatet presenterats. Kommentaren ifrågasatte också om internationella jämförelser av detta slag verkligen är den viktigaste formen av bedömning av den svenska skolan, bl a av den anledningen att sådana undersökningar med nödvändighet måste jämföra äpplen och päron vilket även PISA-huvudmannen OECD:s ansvariga verkar helt klara över. Och vad kan resultaten då användas till utom som slagträ på den inhemska politiska arenan (här plockas ju gärna närmsta till hands befintliga påk upp) eller, motsatt, som ytterligare ett luftigt inslag i nationellt varumärkesbyggande? Man kan också fråga sig om inte utbildning är ett av de få samhälleliga system där vissa fördelar kan dras av att det existerar geografiskt, kulturellt och politiskt organiserade enheter, s k nationer. I kommentaren ställdes därför frågan om det inte vore långt mer intressant att mäta skolans framgång och utveckling i relation till de nationella mål som ställs upp för det grundläggande utbildningssystemet. ( Vilka är de, nu igen?)
Med andra ord: Gärna internationell benchmarking men först tydliga mål för den svenska skolan samt regelbundna mätningar av måluppfyllelsen – helst utförda av oberoende paneler sammansatta av i första hand experter från andra länder (främst då forskare från olika discipliner).
Så det skolans ansvariga, från ministrar och generaldirektörer till rektorer och kommunala nämndordförande i framtiden ska invänta med orons kallsvett sipprande efter ryggraden skulle i så fall inte vara PISA utan, förslagsvis, SNUB, Sveriges Nationella UtbildningsBarometer (eller kanske ”Bedömning”?). Jag bjuder på de möjliga ordvitsarna i ledarstick och kammare – SNUBba, SNUBbla (tyvärr kommer jag inte på några med mer uppskattande färgning men de kanske finns). Om vi nu ska ha några mätningar alls – vissa tycker nog inte det men jag hör inte till dem, hur ska man annars veta om man gör rätt eller fel?
Läs gärna kommentaren 2019 på nytt – och kom med invändningar och andra synpunkter (skriv i så fall till ).
Olle Alexandersson
Texten är en kommentar. Det som kan uppfattas som åsikter står för författaren.