29 december 2020. Är skolans distansundervisning ett stort misslyckande? Det menar i varje fall en gymnasieelev på SvD:s debattsida idag.
Aktuellt. I en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserar tredjeårseleven i gymnasiet Carl Rydell den nu allt vanligare digitalt genomförda undervisningen. Han vädjar till politiker att snabbt rätta till det som gått snett, och till medierna att öka trycket på beslutsfattarna. Först om en tid lär vi dock få en fördjupad bild av det ofrivilliga distansexperimentet med hjälp av forskning som förhoppningsvis pågår på olika håll.
Det verkar uppenbart att den svenska skolan inte varit särskilt väl rustad för att snabbt övergå till distansundervisning med stora inslag av digital kommunikation. Rydells artikel uttrycker ren förtvivlan och många lärare och skolledare i kretsarna kring VIS och Forskningsnätet Skåne har uttryckt både sin egen och inte minst elevernas trötthet på att ta del av en stor mängd undervisning via dator, platta och mobil.
Samtidigt kan man konstatera att distansundervisning är en tämligen gammal och ganska väl beprövad gren av utbildningen. Hermods startade redan 1898. Det brittiska Open University är drygt femtio år gammalt. I USA började TV och andra medier användas i utbildning redan på 30-talet. Den svenska skolradion och den senare skol-TV:n har också en lång historia. Statens skola för vuxna drev i fyrtio år en omfattande distansundervisning från Härnösand och Norrköping. Åtminstone ett stort digitalt system för undervisning utvecklades i Sverige i slutet av 1900-talet.
Har vi lärt oss något av all denna erfarenhet? Det verkar inte riktigt så. Möjligen kan man invända att mycket av lärdomarna inte är överförbara till ungdomsskolan. Tidigare former av distansundervisning vände sig i stor utsträckning till vuxna som studerade på eget initiativ, hade stor studiemotivation och dessutom den livserfarenhet som kan vara värdefull när man själv i hög grad ska organisera sina studier. Men ändå? Nog måste det finnas en ganska stor samlad kunskap om distansundervisningens pedagogik och teknik där ute? Vem samlar, sammanfattar och sprider den?
För problemet verkar vara att den inte gjorts tillgänglig. De flesta lärare som varje dag går till ett skolhus och har sin arbetsplats i ett klassrum har förmodligen inte fått många uns, om ens något, av denna kunskap med sig från lärarutbildningen. Det är en första lärdom om vi ska ta höjd för liknande framtida situationer som den nu rådande: mer utbildning om distanspedagogik. Såväl epidemiologer som andra experter påpekar att coronapandemin inte är en unik företeelse i ett framtidsperspektiv. En andra lärdom är distansundervisning, speciellt on-line, måste ingå i elevernas träning i studieteknik. Det borde inte vara speciellt svårt, många av dem är ju i varje fall grundtränade i användningen av alla möjliga on-lineresurser från Instagram och YouTube till Tik-tok och Wikipedia.
Vad vet och tycker du om distansundervisning? Hör av dig med dina tankar och idéer till mig på [email protected].
Olle Alexandersson