28 april 2020. Hur ekonomiskt sårbara av coronokrisens verkningar är OECD-länderna? The Economist har rangordnat dem (18 april 2020). Den som är mer intresserad av djurens värld kan i samma nummer läsa om en forskningsstudie där de förtalade fladdermössen får en viss upprättelse ifråga om skulden till smittspridningen.
När det gäller den ekonomiska sårbarheten har Economist tittat på ett antal relevanta faktorer i OECD-länderns ekonomier. En är hur arbetsintensivt näringslivet i ett land är – hur stor är exempelvis byggnadsindustrin eller turismsektorn, alltså personalkrävande verksamheter, eller gruvnäringen, som är högt mekaniserad? I hur hög grad kan anställda arbeta hemifrån? Andra faktorer är fördelningen på företag av olika storlek – stora företag är ofta mindre sårbara och har mer robusta kapitalreserver – eller hur stort stöd staten satsar på att ge och hur detta utformats. Alltsammans har poängsatts och vägts ihop till en rankinglista där det land som har nummer 1 är det mest sårbara (för övrigt inte helt oväntat Grekland – Spanien och Italien ligger också högt, eller snarare lågt). Sverige kan trösta sig med rätt förnämliga nummer 28. Bäst i klassen, nummer 33, är USA. Denna rankning ger förstås också en generell bild av sårbarheten, inte bara den coronarelaterade.
De stackars fladdermössen, då? Denna djurordning har åtminstone på sina håll, förutom att kokas ner i den famösa och möjligen apokryfiska kinesiska soppan, fått bära hundhuvudet för hela världskrisen. Nu påtalar två forskare i en artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences att detta skuldbeläggande kan vara ett slags synvilla. Efter att ha studerat 11 grupper av däggdjur och fåglar och deras förhållande till virus har de funnit att zoonossmitta, alltså från djur till människa, i stort sett sker i proportion till det antal arter som ingår i respektive grupp. Eftersom fladdermöss är den näst mest artrika djurordningen, tvåa efter gnagare, så är det inte så konstigt om inte också många olika slags virus krokat arm med dem. I detta perspektiv kan man inte påstå att fladdermöss är överrepresenterade som smittohärdar. Men det ska tilläggas att Economist i samma artikel också berättar om en annan studie som ger en möjlig förklaring till att fladdermössen faktiskt skulle kunna skuldbeläggas (det har att göra med ett speciellt drag i deras eget immunsystem).
Varför kan nu det här ha intresse för läsare av denna sida? Ja, det handlar helt enkelt om två exempel på bra vetenskapliga resonemang och angreppssätt, hämtade från två helt olika fackområden och inom ett ämne som sysselsätter allas hjärnor en stor del av den vakna tiden just nu. Det är också två bra populariseringar. Dessutom är det texter på engelska. Så varför inte sätta de här artiklarna i elevernas händer i lämpliga sammanhang?
Olle Alexandersson