23 februari 2020. I sportlovens tid uppdrar utbildningsministern åt Skolverket att se över grundskolans timplaner. Bättre balans mellan ämnena sägs vara avsikten: ”I skolan ska alla elever lära sig det man behöver för att kunna försörja sig, läsa vidare och vara en aktiv samhällsmedborgare”, säger Anna Ekström i ett pressmeddelande.
Kanske det är gravitationsvågorna efter debatten om historieämnet nyligen som nu spolar tillbaka. Ämnet nämns uttryckligen i ministerns pressmeddelande.
I en radiointervju säger hon att det inte är frågan om att öka elevernas tid i klassrummet utan om omfördelning. Särskilt ska man analysera möjligheten att inskränka eller helt ta bort elevernas, numera ganska begränsade, fria val. Teckenspråk, modersmål och moderna språk och vilka konsekvenser en neddragning av det fria valet av dessa ämnen kan få, även för gymnasiets del, nämns specifikt.
Är förutsättningarna att lyckas bättre denna gång? Har kanske moderna språk en svagare lobby, i dessa tider av spirande digitala translatorer? Att modersmål (läs förstapråk för elever som inte har svenska som modersmål) i vissa fall uppfattas som ett bekymmer för särskilt små kommuner, det vet vi, för att nu inte tala om de växande politiska krafter som kan tänkas välkomna neddragningar på detta område av ideologiska skäl. Det är nog säkrast att de som har en andra uppfattningar om värdet av de särskilt nämnda ämnena, och om elevernas fria val, mobiliserar i tid.
Vad resultatet av översynen kan bli återstår att se. Det är ingen djärv gissning att Skolverket denna gång försöker undvika en jordbävning av samma magnitud som förslaget att dra in på historieämnet. Får vi se piruetter på slak lina skulle det inte förvåna.
Om inte elevernas skolbörda ska öka, inte det fria valet beskäras och inget ämne maka åt sig – vad kan man då göra? En mer radikal finkalibrering krävs. Frågan är vad det kan röra sig om? Kanske man kunde spara en eller annan timme på att, genom mer samordning mellan ämnena, effektivisera den undervisning om och i vetenskap som sker i ett antal ämnen, åtminstone på högre nivåer? Ungefär på det sätt som från VIS-håll fört fram till diskussionen när det gäller gymnasiet. I så fall skulle det förmodligen också föra med sig en annan fördel: att eleverna fick en bättre helhetsförståelse för vetenskap, de är säkert mogna för det i slutet av grundskolan. Vi hoppas att det innefattas i vad utbildningsministern menar med att vara ”en aktiv samhällsmedborgare”.
Vad tycker du som är lärare eller forskare? Hör av dig till .